Att vara anonym eller inte.

Ja, det är frågan. Det finns ju en tjusning i att bekanta som möjligen letar sig in känner igen en, fast å andra sidan så är ju det samtidigt en nackdel det är ju svårare att skriva om allt man vill och känner när alla vet vem man är.
I mitt fall är det ju redan för sent, jag har ju redan berättat för folk som känner mig att jag startade bloggen, så resonemanget är ju rent hypotetiskt, haha. Det var ju själva idéen med den, att visa att även en dagdrivare har något att skriva om. Oh ja, även vi dagdrivare har händelser och problem.

Tankarna på att vara anonym eller inte är fortfarande lite i bakhuvudet. Ja, jag tappar säkert hämningarna så småningom men just idag skall jag inte tynga er, kära läsare, med mina i-landsproblem. Idag skall jag istället ägna några rader om ett verkligt i-landsproblem:
I-landsproblemens orättvisa illegitimitet.

Ja, mina kära vänner, det är dags att vi tar i-landsproblemen på allvar. Tänk hur många neurotiska i-ländare det sitter runt om i världen som skulle vilja böla sina bekymmer rakt ut i eten.... men de vågar inte! De håller inne med sina bekymmer, för tänk hur många som har det värre. Inte skall väl jag klaga?
Lugn, bara lugn kära i-landsmän. Det blir det. Värre alltså. Så vi kan klaga allihop, antingen över att det kommer bli värre eller så väntar vi tills det har blivit värre och se'n klagar vi.
Hur vet jag att det blir värre då? Jo, alla blir vi äldre. För varje dag vi är friska och lever så blir vi äldre. Ålder medför ålderskrämpor och annat tråkigt, för att inte nämna döden. Alltså kommer det bli värre.
Känns det bättre? Inte? Joo, se positivt nu, det är en Win-win-situation! Min tes bevisade just att det är ok att gnälla över i-landproblem. Så:
-Ut med känslorna bara!