Årliga spindelfasan har börjat.

Låter det läskigt? Tro mig, det är det, åtminstone om man som mig är paniskt rädd för spindlar och annat oknytt.
Enda anledningen till att jag utsätter mig för spindelfasan är min lilla häst. Varje år ska nämligen stallet städas. Det går till så att först bär man ut allting ur stall och sadelkammare, sedan börjar man uppifrån taket och städar sig ner till golvet. Taket är startskottet för spindelfasan...
Först tar man en kvast och borstar bort all spindelväv i taket och på balkarna. När man gör det flyr spindlarna till skrymslen och gömmer sig. Efter borstningen ska man borsta uppepå balkarna men en flaskborste och så blåser man med en kompressor. Hu, när man gör det så kommer det fram massor av spindlar, en del flyger till och med iväg av tryckluften.
Detta momentet har jag lyckligtvis klarat av för i år, så nu återstår bara skrubbandet av väggar och golv. Det betyder fler spindlar, men då är man beväpnad med en kvast, så det är inte riktigt lika hemskt som när man står uppflugen på en stol med bara en flaskborste och så trillar spindlarna ner framför ansiktet.
Visste ni förresten att spindelfobi heter arachnofobi? Ja, det visste ni säkert, men visste ni att det kommer från vävarnas beskyddarinna, som hette Arachne?

"Sagan om Arachne.
Arachne var en ung flicka, på blott sjutton år, som bodde i Lydien, som var ett land mycket känt för sina fina purpur färger och sina skickliga vävare, dock var Arachne de bäste av dem. Hon hade bättre fantasi i sina verk och hennes kamrater avundades henne. Hon tänkte ut en plan, att väva en gobeläng som skulle bli hennes mästerstycke.
Gobelängen föreställde gudarna, och deras historia, och bland motiven såg man bl.a. Poseidon i sin vagn, Demeter, gråtandes över sin Persefone, och många andra motiv. Ryktet om den fantastiska gobelängen spreds från by till by, och från stad till stad.
Archane blev så pass stolt och högfärdig över den beundran som mötte henne, så att hon skröt över att ingen annan, inte ens Athena kunde sy något vackrare än hennes gobeläng. Detta rykte nådde naturligtvis även den stora Athena, som bestämde sig för att träffa flickan, och se på vad hon kunnat åstadkomma. Så en vacker dag uppenbarade hon sig, mitt på torget i den by som Arachne bodde i, på två långbord låg gobelängen som alla tyckte var så märkvärdig, Arachne böjde knä inför gudinnan, lite ångerfull av vad hon tidigare sagt.
Athena sade "Res på dig, min tös, och visa vad du han sytt". Arachne reste sig och dick långsamt bakom Athena längs gobelängen och beskrev vad hon skapat. Athena blev förskräckt när hon såg mästervärket, hon hade trott att allt var överdrifter, och att Arachne, om hon visat sig värdig, skulle kunna bli hennes lärjunge.
Istället fann hon en gobeläng, långt mycket vackrare än någon hon skulle kunna skapa. Eftersom att hon, liksom alla Zeus barn, ärvt hans svartsjuka, så kunde hon inte hålla raseriet tillbaka, hon slet och rev i gobelängen till det bara fans trasor kvar av den en gång så vackra gobelängen. Archane, som sett allt det här rusade ut i skugen och hängde sig i sin gördel, Athena som rusat efter hittade henne, en död gestalt som förlorat allt hon satte värde på. Athena skämdes över vad hon gjort och gick fram till liket och rörde vid det lätt. Hon sade "Fortsätt att väva min tös, men nu får du väva alldeles ensam. Din tråd kommer att bli tusen gånger finare, och tusen gånger så elegant, men mycket få kommer att stanna för att se på dina verk, och ingen, misstänker jag, kommer någonsin att jämföra dig med oss odödliga". Och ur Archnes klädnad kröp en liten spindel ut och började genast att spinna sig en silkes tråd.
Källor All information är tagen från boken, "Grekisk Mytologi" av Michael Gibson."(från wikipedia)

Hyfsat underbart fortfarande..

..men inte helt. Idag är det lite grå moln bland de rosa. Orsaken till det är en vithårig liten tant som förmodligen gjort sig själv vithårig i ren frustration.
Vi tar det från början.
Scenario; extremt morgontrött dagdrivare släpar sig motvilligt ur sängen efter endast 4 snooze och går med trötta steg de 25 minutrarnas väg till högskolan. För att bibringas lite kunskaper, var ju tanken...
Ja, isåfall hamnade jag i fel klassrum, för dit jag gick möttes jag av en liten tant i 70-årsåldern som beskärmade sig över att det tyvääärrr inte fanns någon overheadprojektor. Nähä? Och datorn och projektorn var ju förstås helt odugliga?
Hon vidareutvecklade resonemanget med att berätta att det minsann går mycket snabbare att backa några bilder om hon kan göra det för hand på en overhead (Ja datorer är ju allmänt kända för att vara långsamma. Powerpoint, någon?).
Därefter informerade hon om att om man ville fråga något måste man prata hööögt, för det hörs vääldigt dåligt (ja, varför slita på mikrofonerna som är placerade vid varannan plats? Mikrofoner är ju ändå överskattade).
Ridå? Nädå, 6 timmar var avsatta för damen. Efter lunch hade hon fixat en overhead, så då fick vi se hennes små handritade och skrivmaskins-skrivna ark. De var så gamla att det t.o.m. var prickat rutor med maskinen. Metoderna hon presenterade var tyvärr lika åldriga som OH-arken. En lång utläggning hölls om att man kan göra ringar på dator numera för att ringa in namn. Suck..Undrar hur många som var kvar till slutet på föreläsningen?

Nåja, imorgon är en ny dag, med nya föreläsare. Nu kan det väl inte bli värre iaf? ;-)
En kaka har inhandlats för att se om motivationen kan höjas i takt med blodsockret.
Några små rosa molntottar kan åter skönjas vid tanken på att returbiljetten redan är inhandlad och snart är det fredag. Då möts man förhoppningsvis av fredagsmys utan kaninstek, men man får höra hur dagens uppdatering låter.

Premiär!

Hej kära läsare!
Nu har jag gjort vad jag inte trodde jag skulle; börjat blogga.
Vad kan det vara som fått mig att ändra mig? Jo, mina vänner, några retsamma kommentarer från pojkvännen i stil med "vad kan du ha att skriva om, då?".
Hihi, har han aldrig hört talas om "en dagdrivares memoarer"? Jag tror vi ska titta på Hugh Grant i filmen "Om en pojke". Där blev det minsann en hel film om att inte göra något vettigt.

Vettigt, förresten, det är ju också en definitionsfråga, vad är vettigt? Det kan ju vara intressant att ägna dagen åt att fundera ut egna system för hur man ska definiera sin tid. bara en sådan sak är ju något att skriva om.

Men innan jag startar upp ordfödet på allvar kanske jag ska presentera mig. Jag är en lite småvirrig och djurkär tjej som gillar att skriva.
Jag bor i en liten skokartong till lägenhet, utan balkong (må arkitekten som ritade ett hus utan balkonger drabbas av evig hemsökelse av bananflugor). Förutom det pluggar jag lite till husbehov samt transporterar mitt husdjur och mig själv till pojkvännen när han har pustat ut från föregående besök.

Just i skrivandes stund har jag faktiskt lämpat av den lille rackaren hos pojkvännen i en hel vecka. Man skulle kunna tro att jag gjort det för att pröva hans tålamod, men så är inte fallet. Nej, denna veckan är jag en hårt arbetande student, och rackaren som huserar hos pojkvännen är Nino, en liten kanin.
Nino är en äkta människokännare, eller också är han riktigt dum, jag är inte riktigt säker på vilket ännu. Han tar nämligen denna veckan i akt för att testa pojkvännens tålamod. Inte så övertänkt kanske, med tanke på att matte är 54 mil bort, och enda chansen till leverans av hallonkvistar och maskrosor är just pojkvännen.
Nåväl, vad kan en liten 1,7kg Nino ställa till med då?
I vanliga fall är han rumsren, men samma morgon när matte skulle åka med 6-tåget så tyckte Nino helt seriöst att det framstod som en bra idé att använda dörrmattan som toalett. Behöver jag nämna att det blev brått till tåget?
När pojkvännen kom tillbaka för att äta frukost innan jobbet veknade han inför åsynen av två små snövita tassar som bedjande klängde på gallret och släppte ut honom igen. För att visa sin tacksamhet kissade Nino där dörrmattan legat och kompletterade med en hög kulor.
Ny städning och tillbaks till arresten med Nino. På kvällen minerades området med peppar och blockerades med skor.
1-1 till pojkvännen? Sällan, Nino forcerade raskt pepparen och placerade sin lurviga ända i husses sko, där han levererade några kulor innan husse hann fram. 2-0 till Nino...
Nu förklarade husse krig och lade ut en hel pepparbarriär runt skorna. Nino tog sats och försökte springa över men sladdade i pepparen och fick vända. 1 poäng till husse i den ronden!